Ubbe, hanhund 

 
Uzo, hanhund

 
Undis, tik

 
Uzzi, tik

 
Unette, tik

 
Ultra, tik

 
Taco

 
Toby

 
Tristan

 
Trevor

 
Tippo

 
Tango

 
Tally

 
Trisha

 
Tabitha

 
Tora

Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho

 
Ubbe

 
Uzo

 
Undis

 
Uzzi

 
Unette

 
Ultra

Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho

I måndags, när det var sex dagar kvar till beräknad valpning så låg tempen på 37,6. Det var ju inte jättelågt och Kryddan åt upp sin mat. Hon var lika lugn som vanligt. Så jag tänkte det var falskt alarm. Tempen sjönk sedan sakta nedåt, men inga andra tecken syntes. Hon åt glatt sin mat på kvällen och var sitt vanliga jag. Men hon och jag sov tillsammans i valprummet den natten. Hon flåsade lite under natten, men det var svårt att säga om det berodde på att det var varmt. Inget bäddande alls. Så på morgonen åt hon bara en tugga av maten, så då förstod jag att det var på G. Kryddan matvägrar inte direkt kan man väl säga.

Jag har kontoret i samma rum som valprummet, så jag satte mig och jobbade. Hon bäddade lite, men sov mest. Så helt plötsligt klockan 10.30 ställde hon sig upp och krystade. Oftast brukar det vara en timme kvar då till första valpen föds, men inte denna gång. Här gick det undan!

Redan sju minuter efter så föddes första valpen! Den såg lite liten ut, och när jag plockade upp den såg jag att den inte var som man vill dom ska vara. Tarmarna låg utanför, den var medtagen men levde. Det här händer inte ofta, tror jag kanske drabbats av det 5-6 gånger under alla år. Men lika hemskt varje gång, för självklart går det inte att rädda en sån valp. Kryddan brydde sig inte speciellt mycket om den, som att hon visste det inte gick att göra något   

Men som tur var dröjde det inte länge innan det föddes en frisk valp som hon fick pyssla om   

 
Andra valpen var en hanhund, han vägde 360 gram och är med det en av de tre största i kullen. Hans namn blev Ubbe och han föddes klockan 11.00. 

 
Nästa valp var en tik, hon föddes klockan 11.24 och vägde konstigt nog exakt lika mycket som valpen före, alltså 360 gram. Hennes namn blev Undis. 

Och det blev ännu konstigare, för fjärde valpen vägde även den 360 gram! Jag kollade flera gånger på vågen - men jodå, alla tre vägde exakt lika mycket. Denna valp föddes klockan 12.28, en tik som fick namnet Uzzi. 

 
När nästa valp föddes såg jag direkt att den var mindre än dom första, hon vägde 285 gram och var med den vikten den minsta i kullen när de föddes. En tik var det alltså, och hon fick namnet Unette när hon föddes klockan 12.39

 
Sjätte valpen var också det en tik! I förra kullen var det flest hanhundar, men här tog tikarna igen. Hon föddes klockan 13.05 och fick namnet Ultra, hennes vikt var 325 gram. 

 
Sedan blev det en liten paus innan valp nummer 7 föddes, en hanhund denna gång. Han föddes klockan 15.10 och för att fortsätta lite på samma tema så vägde han då exakt lika mycket som valpen som föddes före honom, alltså 325 gram. Hans namn blev Uzo. 

Då drog Kryddan en djup suck och somnade   

I denna blogg kommer det mestadels vara inlägg som har med kennel Barecho att göra. Om våra valpar, hundar, från utställningar mm. 

Jag (Helene) har skaffat en ny blogg där jag mer kommer att skriva mina tankar och åsikter inom olika ämnen, välkommen dit: Barechohelene funderar (bloggo.nu)

Denna kull är Ziris andra kull hos oss, förra kullen föddes för 1,5 år sedan, i den kullen blev det sju valpar. Att det skulle bli fler denna gång misstänkte vi ganska tidigt, för redan när hon gått fyra veckor började magen växa - och det snabbt! Den sista veckan har varit jobbig för Ziri, hon har varit lika bred som hon varit lång så hjälp har behövts upp i sängar och soffor. Hon som är så smidig annars, hon måste ju undra   

Hon hade tid att valpa lördag den 2 mars, men på självaste skottdagen (två dagar för tidigt) föddes hennes fina valpar.

Tempen började gå ned dagen före på morgonen, och då började hon också bli allt oroligare. Började bätta lite smått och hässjade en hel del. På kvällen hade tempen sedan gått ned ännu mer. Natten före valpningen sov hon och jag i sängen i valprummet, eller ja - sov och sov. Hon flåsade och jag for runt i sängen av hennes bäddande. Men vad gör det, man tycker ju så synd om dom när de har så ont   .

Precis när jag tänkte äta frukost så kräktes Ziri, hon kräktes fler gånger och det är ju ett tecken på att det närmar sig. Och mycket riktigt så kom första krystvärken ca 40 minuter efter hon kräktes första gången.

 
Lilla gumman, man önskar man kunde lindra deras smärta på nåt sätt   

 
Nu är det nära för första valpen att födas.

 
Första valpen ut var en hanhund, han föddes klockan 07.50 och fick namnet Tango. Vikten var 405 gram. Lite speciell teckning i huvudet med så mycket vitt   

 
Lugnet före stormen, skönt med bara en valp att pyssla om.

 
Nästa valp föddes redan efter 20 minuter, klockan 08.10 Också en hanhund och han fick heta Tippo. Inte fullt lika mycket vitt i ansiktet som Tango, men ganska lika är dom i huvudet. Tippo vägde 410 gram när han föddes och var med det den som vägde mest vid valpningen. 

 
Alltid lika fascinerande att de bara efter ett par minuter börjar dia, de vet precis hur man ska göra - och hungriga är dom såklart, man kan inte tro nåt annat om Ziris barn   

 
Valp nummer tre var också en hanhund, han fick namnet Trevor. Han föddes klockan 08.35 och vägde 390 gram. Han är ganska lik Tippo i teckningen, men har mer brunt i ansiktet. 

 
Så kom då första tiken, hon föddes klockan 09.10 och vägde 400 gram. Hennes namn blev Tora. Men ser inte det här på kortet men hon är brun långt fram på sidan av nospartiet.

 
En tik till föddes klockan 09.23, hon heter Tabitha. Vikten var 355 gram. Hennes bläs är väldigt smal så jag tror hon bara kommer att bli vit runt nosen till slut. Allt det vita drar ihop sig så de blir mörkare och mörkare ända till de är färdigvuxna. 

 
Valp nummer 6 var en hanhund, han heter Tristan och föddes klockan 09.48 Vikten var 370 gram. Han påminner på nåt sätt om Paco när han föddes, svårt att förklara varför. Men känslan fanns där. Paco är ju gammelmormors bror till dessa valpar, så lite släktskap finns det. 

Klockan 11.10 föddes en till hanhund, han heter Toby och vägde 315 gram. Det gör att han var den minsta valpen vid valpningen. Dock var de väldigt jämna i vikten, trots att de var så många. Mellan 315 gram och 410 gram, det är bra och gör ju också att det blir lättare för dom när de äter. Ingen jätte som knuffar bort dom andra! Toby har en sån fin prick på skallen som vår Biggles hade   

Efter dessa 7 valpar tog Ziri en paus. Hon var trött och behövde vila, helt förståeligt. Men man vill ju inte att uppehållet ska vara för länge, för fortfarande sparkade det på rejält därinne i magen.

 
Så då blev det en liten "hutt" för henne för att sätta igång värkarna igen. Och mycket riktigt, en kvart senare var nästa valp född.

 
Hanvalpen Taco föddes klockan 13.35, han vägde 380 gram. Påminner om sin mamma Ziri som valp tycker jag. 

 
Varmt är det i valprummet, måste vara det för valparna är väldigt känsliga de första dygnen - eller ja första veckorna egentligen. Så mycket vatten blir det för mamma Ziri. Ziri och jag var inte alls överens om vad som skulle ske med valparnas navlar. Jag sätter alltid ett litet snöre kring navelsträngen innan jag klipper den så det inte ska blöda, men det där snöret skulle bort tyckte Ziri. Vilket gjorde såklart att det såg ut som ett mindre blodbad vid valparna. Jag provade också att inte knyta något snöre, men den lilla stumpen som var kvar av navelsträngen skulle bort den också tyckte den envisa mamman. Inget sånt där skulle sticka ut på hennes valpar inte!

 
Nionde valpen var en tik, Trisha heter hon. Hennes vikt var 345 gram och hon föddes klockan 14.10 Lite randig i sin teckning nästan   

 
London undrar vad det är som piper därinne - undrar om hon längtar tillbaka till när hon hade småvalpar själv   

 
Här trodde då jag att valpningen var över. Ziri drog en suck som de brukar göra och sov rejält tungt. Inga fler direkta värkar såg jag heller. Någon liten krystvärk bara, men det kan ju berott på att hon då hade fem moderkakor kvar i livmodern. Så vi tvättade henne och gjorde rent och jag satt mig och njöt av att titta på de små, så underbart med de rosa nosarna de har när de är precis nyfödda   

Efter mer än fyra timmar efter den sista valpen kom så skulle jag sätta mig och äta lite mat. Man blir rätt så öm i kroppen av att sitta vid en valplåda en hel dag, eller iaf i den åldern jag befinner mig i. Så det var skönt att sätta sig vid bordet för att äta lite pannkakor. Jag hade min telefon bredvid mig där jag kan se valplådan hela tiden genom kameran som är uppsatt. Helt plötsligt stod Ziri upp så jag bad David gå och kolla vad hon gjorde. Då ropade han att hon har fått en till valp!

Sprang dit förstås och tänkte att den är säkert död, för jag hade inte känt några sparkar alls i magen efter nionde valpen var född.

Men icke, valpen sprattlade på i lådan. Den hade svalt lite vatten så tog ett tag innan den kom igång att äta, men nu är den precis lika som dom andra valparna.

 
Tiken Tally föddes alltså klockan 18.35, hon vägde 320 gram och är också mer vit i ansiktet än dom andra tikarna.

Sedan sänkte sig lugnet igen i valplådan. Ziri är mycket mån om sina små och tittar med stränga ögon på de andra hundarna bakom grinden. Natten har varit lugn, valparna är tysta och nöjda och Ziri har haft fullt upp att tvätta alla sina tio valpar. 

 
6 Hanhundar

4 tikar

I lördags föddes Mejrams andra kull, allt gick bra och Mejram och de små mår bra   Några av valparna har tan-tecken, men det är fortfarande ganska svaga tecken så svårt säga ännu vilka som kommer att få tan som sin mamma.

 
Första valpen föddes kl. 10.40, en tik som vägde 412 gram. Hon fick namnet Semlan och var den som vägde mest när de föddes. 

 
Nästa valp var också en tik, hon föddes kl 10.45 och vägde då 323 gram. Hon fick heta Sushi.

 
Första hanhunden föddes kl. 12.05, han heter Sture och vägde 315 gram - han är den som vägde minst vid födseln. 

 
Fjärde valpen var ännu en hanhund, han föddes kl. 12.15 och fick namnet Stickan. Han vägde 326 gram.

 
Nästa valp var också en hanhund, han heter Snickers och föddes kl. 13.40 Vikten var 340 gram. 

 
Så var det dags för en tik igen, kl. 13.50 föddes Sussi. Hon vägde 347 gram. 

 
Sedan blev det lite längre paus så Mejram fick vila lite och få nya krafter. Så kl. 16.32 föddes Smulan, en tik som vägde 318 gram. 

 
Sist, och nästan minst, föddes Sahara. En tik som vägde 317 gram, hon föddes kl. 17.05

 
En stolt mamma med sina åtta små juveler   

 
Varmt i lådan så de ligger utspridda, nöjda och mätta   

Det är fler ras/special-klubbar som tagit bort Årets-tävlingarna för sina raser. Motivationen har ofta varit att dessa listor blir för "viktiga" och att vissa utställare inte beter sig schysst mot dom andra på grund av det. Jag tror snarare att det beror på att man inom klubben inte orkar räkna poängerna, eller att de som tar beslut i frågan är missunsamma mot dom som vinner tyvärr.

Istället för att som klubb vara stolt över rasens vinnare ska själva tävlandet om årets-priserna pratas ner som helt oviktigt - och nästan som att de som vill tävla om det ska förlöjligas. Väldigt tråkigt tycker jag. Sedan att man jublar helt öppet när det går dåligt för en som skulle kunna slå ens egen hund i tävlan om ett årets-pris, ja det är ju inte så trevligt förstås. Men visar mer på dåligt omdöme hos just den personen. Inget som alla andra ska behöva drabbas av.

Idag anses det nästan fult, inte bara från rasklubbars håll, utan även från en del utställningsdomare, att jaga titlar och poäng. Från fler domare har jag hört kommentarer som är nedsättande mot just dom utställarna, men själv vill dom gärna döma på utställningar? Dubbelmoral skulle jag säga. För utan alla dessa utställare som far runt överallt för att tävla om cert, cacib, poäng, en titel eller vad det nu må vara - det är dom som bär upp hela verksamheten som utställningar innebär. Och att de som sitter i styrelser i rasklubbar talar nedsättande om sina medlemmar är ju tragiskt i sig, så ska det självklart inte gå till   

Tävla mot varandra har människan gjort inom olika sammanhang så länge det har funnits mer än en människa skulle jag tro. I början var det väl dragkamp och dylikt. Att kunna mäta sina "krafter" har nog varit en förutsättning för att man ska förbättras och en utveckling ska ske. Det är ju lätt att sitta hemma på sin kammare och tro att man är bäst   

Så varför ska man då ha Årets-listor? Ja framförallt för att få fler hundägare intresserade av att aktivera sin hund inom olika grenar. Jag skulle gärna se årets-hund inom alla grenar man kan tävla i, allt för att sporra fler att vilja deltaga. Vad kan vara fel med det? Och vad det gäller utställning så är det för oss uppfödare så viktigt att se så många hundar som möjligt i ringarna, det hjälper oss mycket i vårt urval av vilka hundar vi ska använda i vår avel. Inte bara att se själva hanhundarna man skulle kunna använda, utan avkommor till andras hundar - så viktigt att få se och följa. På det sättet kan rasen utvecklas och bredden i avelsbasen ökas. 

Dessutom tror jag detta är ett bra sätt att få unga, nya att bli intresserade av att bli aktiv med sin hund. Vi som hållit på länge kanske inte tycker dessa listor spelar nån roll, men när man är ny kan det vara stort att bli 7:a årets junior t.ex eller 3:a årets rallylydnad hund för att ge några exempel. Och är det något som är oroande i hundvärlden så är det att det inte fylls på underifrån med unga, nya uppfödare inom raserna. 

Jag blir besviken när jag läser i ett protokoll att de enda Årets-grenar som ska vara kvar är där hunden måste ha startat på ett jaktprov. Det är absolut viktigt att bibehålla jakten inom de raser som är jakthundar. Vill man straffa dom som ställer ut som har en bra hund som vinner eller vad är syftet? Och i nästa punkt i protokollet skriver man frågan - hur få fler hundar av den rasen att ställa ut? En lite märklig ekvation kan jag tycka. Vi tar bort alla priser som har med utställning att göra - men hur ska vi göra för att få fler att ställa ut? 

Nä trist tycker jag att fler klubbar tänker på detta sätt. Istället borde man se det utmärkta reklamtillfälle dessa hundar utgör som vunnit en Årets-titel - var stolt över dom och visa upp dom för hundvärlden. På det sättet kan vi få raserna mer kända bland tilltänkta valpköpare - och då genom något som är positivt!